På senare år har man inom svensk och finsk dialektforskning alltmer börjat uppmärksamma att dialektanvändning kan fylla olika sociala funktioner i samtalet och att en dialekt är något mer än ett autonomt språkligt system som kan lyftas ur sitt sammanhang. Bruket av olika dialektala (och standardspråkliga) uttryck visar sig ofta vara interaktionellt motiverat, varför uttrycken också kan ha olika funktion beroende på i vilket samtalskontext de uppträder. En rad forskare har teoretiskt börjat ta steget från en tradiotionell till en interaktionell dialektologi och använder därmed samtalsanalytiska teorier, metoder och frågeställningar för att beskriva dialektala material ur nya perspektiv. Sådana material kan även användas för att kasta nytt ljus över traditionella språkvetenskapliga frågor och bidra till teoriutvecklingen inom gramatik- och interaktionsforskningen.

Staden Göteborg har precis lagom till 400-årsjubileet begåvats med en ny bro, Hisingsbron. Folkminnesarkivet tittar här närmare på broar och överfartsvägar i Göteborgsområdet.

Festskrift till Lars-Gunnar Andersson med anledning av hans 65-årsdag. Boken innehåller 20 artiklar om språk av följande författare: Karin Aijmer, Sture Allén, Gunnar Bergh & Sölve Ohlander, Elisabet Engdahl, Catharina Grünbaum, Olle Josephson, Fred Karlsson, Lars Lindvall & Mårten Ramnäs, Per Linell & Kerstin Norén, Magnus Ljung, Sven-Göran Malmgren, Bengt Nordberg, Christer Platzack, Bo Ralph, Lena Rogström, Eva Sundgren, Ulf Teleman, Mats Thelander & Björn Melander, Peter Trudgill samt Jan-Ola Östman. 

This paper presents a study of pronouns used in Sweden-Swedish and Finland-Swedish supervision meetings. In both countries, supervisors use similar sets of pronouns when commenting on an academic essay written by a student. Often, the supervisor addresses the student directly, e.g. but you could write x, or uses an indefinite pronoun, e.g. perhaps one could simply write x. Sometimes, the supervisor makes suggestions while referring to herself as a writer, e.g. I would write x. The supervisor may also use an inclusive we-authorship, e.g. well we cannot write x. This use of we is predominantly found in the Sweden-Swedish data. In relation to politeness strategies, our analysis indicates that pronouns appear in a more direct and clear-cut way (cf. respect strategies) in Finland-Swedish, and with a stronger focus on creating common ground and fostering group membership (cf. solidarity strategies) in Sweden-Swedish. Throughout, we point to differences and similarities between the dominant and the non-dominant variety of Swedish.

The Map of Nordic Legends (in Swedish: ’Sägenkartan’) is a collaboration between the Institute for Language and Folklore in Sweden (Isof), The Norwegian Folklore Archives (NFS), and the Swedish Literary Society in Finland (SLS). The map tells the legends of giants’ stone-throwing (the folkloristic explanations for glacial erratics), witches, the nixie, and encounters with gnomes, werewolves and the Devil himself. The map consists of 10.000 archive records, collected from archive collections and printed publications on legends. Among the legends, the visitor to the site will also find folklore connected with agriculture, for instance about the harvest (Sw. ’skörd’), the farm (Sw. ‘bondgård’), and farm animals (Sw: ’kreatur’, ’kritter’), including horses, cows, pigs, sheep, goats, cats and dogs (Sw: ‘häst’, ‘ko’, ‘gris’, ‘får’, ‘getter’, ‘katt’, ‘hund’).  

Personal training is a new form of institutional interaction that has not been extensively studied as regards language. Still, alongside embodied interaction, language is central in this activity. In this paper, phrasal utterances are studied as a resource for instructing in personal training. The data consist of 7 h 23 min of video recordings of training sessions with Swedish-speaking participants from Finland and Sweden, which are supplemented with field notes. The theoretical–methodolo- gical framework includes interactional linguistics, ethnography of communication, and variational pragmatics. Results show that participants use all semiotic information at hand when they produce and understand phrasal instructions during personal training. This process involves the overall ac- tivity, the participants’ institutional roles as trainer and client, their body positions and movements, and trajectories of earlier interaction and embodied elements of the instructions themselves. Phra- sal instructions are short; thus, they are focused and easily integrated into the ongoing physical ac- tivity. Certain differences are observed between the data from Finland and from Sweden, e.g., Finnish data have more phrasal instructions, whereas the Swedish data have more third-turn follow-ups, which may indicate cultural differences in this domain. The article concludes that phrasal utterances are not only useful as instructions in personal training but also well-suited for the activity type.

Genom ett trettiotal berättelser får läsaren ta del av enskilda personers erfarenheter, tankar och känslor kring hur det var att komma som ny till Sverige. De personer vars röster återges i boken ger läsaren möjlighet att ta del av såväl stora existentiella frågor som vardagliga situationer. En del av berättelserna behandlar vardagslivet i Göteborg. Utifrån den nya vardagen i Sverige berättar några av bokens röster hur det är att laga mat och finna råvaror i det nya landet, hur det är att vara muslim i ett land som enligt självbilden är ett av världens mest sekulära, hur man anpassar firandet av högtider i en ny kontext och hur det är att påbörja en ny yrkeskarriär utifrån nya förutsättningar. Läsaren får ta del av de intervjuades tankar om språk; hur man behåller och för vidare sitt modersmål till barnen och hur det är att lära sig ett nytt språk som vuxen. En del av de intervjuade har valt att berätta om hur livet i Göteborg kommit att bli och läsaren får ta del av såväl besvikelser som glädjeämnen. Andra berättar om vad som låg till grund för det livsavgörande beslutet att bryta upp från hemlandet, lämna allt tryggt och välbekant bakom sig och fly eller flytta till ett för många närmast okänt land. Några av de intervjuade personerna delar med sig av hur det är att skiljas från delar av sin familj, i något fall till och med sitt barn.

Berättelserna utspelar sig under ett tidsspann som löper över nästan femtio år. Eftersom Sverige förändrats under denna period innebär det att personer som migrerat hit under skilda tidsperioder möter i det närmaste olika länder, och förutsättningarna för mottagandet har sett olika ut vid olika tidsperioder. Migrationspolitik, invandrarpolitik, synen på språkundervisning (och därmed krav på integration), svensk inrikespolitik, Sveriges ekonomiska situation och den utrikespolitiska situationen är faktorer som ändras över tid och har påverkar flyktingmottagandet. Genom berättelser från olika tidsperioder får läsaren alltså även en inblick i hur Sverige förändrats över tid.  

Genom de kontextualiserande artiklarna får läsaren olika perspektiv på några av de teman som förekommer i berättelserna. 

In this paper we investigate Nya Hovås, a completely new neighbourhood in Gothenburg, where the construction has been accompanied byan extensive and expensive advertising campaign. For this purpose, wedraw upon a multi-pronged theoretical framework that brings togetherLefebvre’s (1991) notions of conceived, perceived and lived space, withcurrent sociolinguistic work on scale (Carr & Lempert 2016) and Harvey’s(1989) critical insights about urban development as produced throughpublic-private partnership. With the help of these theoretical tools, thispaper analyses the processes of naming, branding and signing used by theentrepreneurs in order to increase Nya Hovås’ value and attractiveness.Te argument of the paper is that the ‘newness’ of the neighbourhood isconceived and perceived on three diferent scales: (1) on a spatial scale NyaHovås indexes international fair and globality through textual, graphicand architectural resources; (2) on a temporal scale, Nya Hovås is createdas a new and liberal form of the old and conservative high-end Hovås, and(3) on a socioeconomic scale, Nya Hovås is conceived as a mixed-use urbanneighbourhood. However, the perceived and lived space signals exclusivityand cultural homogeneity. Ultimately, the entrepreneurial place-makingof Nya Hovås is both profting on and contributing to urban polarization. 

The present study investigates the interplay between language, material and embodied resources in one specific type of service encounters: interactions at theatre box offices. The data consist of video recorded interactions in Swedish at three box offices, two in Sweden and one in Finland. Cases representative of the interactions are selected for a multimodal micro-analysis of the customer--seller interactions involving artefacts from the institutional and personal domain. The study specifically aims at advancing our understanding of the role of artefacts for structuring and facilitating communicative events in (institutional) interaction. In this way, it contributes to the growing research interest in the interactional importance of the material world. Our results show that mutual interactional focus is reached through mutual gaze in strategic moments, such as formulation of the reason for the visit. Artefacts are central in enhancing intersubjectivity and mutual focus in that they effectively invite the participants for negotiation, for example, about a seating plan which can be made visually accessible in different ways. Verbal language can be sparse and deictic in these moments while gaze and pointing to an artefact does more specific referential work. Artefacts are also a resource for signalling interactional inaccessibility, the seller orienting to the computer in order to progress a request and the customer orienting to a personal belonging (like a bag) to mirror and accept such a temporary non-accessibility. We also observe that speech can be paced to match the deployment of an artefact so that a focal verbal item is produced without competing, simultaneous physical activity.

This chapter investigates the use of imperative-formatted directives in Swedish medical consultations. The specific focus of the chapter is the division of labor between straight, non-modulated imperative turns and imperative turns which are modulated with a discourse particle or some other verbal mitigating device. The results show that non-modulated imperative turns are embedded in diagnostic work, nominating subsequent actions in a series. Orientations to projected trajectories of action and the other participant’s expectations are clearly present when modulated imperative turns are produced; they are also frequent in the opening and closing routines of the consultations. Thus, there is a link between routinized and projectable actions and the use of imperatives with a pragmatic modulating element.

Swedish is a pluricentric language in the sense that it has official status in more than one nation. Swedish is the main language of Sweden but spoken by a minority of 5.4% in Finland. Because of national differentiation, the varieties of Swedish differ from each other in certain respects. Variation in pronunciation, lexis and syntax are well documented. However, differences in pragmatic aspects of language use, such as expressions of politeness, intimacy and formality, have not been researched systematically to date. This paper has its background in a project which aims to fill this research gap. It presents the general societal background for Swedish in Finland and some of its characteristic differences from the Swedish standard. In addition, two studies which explore the pragmatic differences are presented: a study of speaker attitudes to forms of address and a conversation analytic study of expressions of criticism in teacher-student encounters.

This study examines positive low- and high-grade assessments in service encounters between customers and salespersons conducted in Swedish and recorded in Sweden and Finland. The assessments occur in a regular sequential pattern as third-turn moves that complete request-delivery sequences, longer coherent requesting sections, or request sequences in a pre-closing context. The positive valence of the assessments coheres with the satisfactory outcome of task completion, but their function is primarily pragmatic, used for segmenting the flow of task-oriented institutional interaction. The assessments stand as lexical TCUs, and their delivery is characterized by downgraded prosody and the speaker's embodied shift away from the other. The analysis reveals distributional differences in the interactional practice: Customers produce task-completing assessments more often than the salespersons, and high-grade assessments are more frequent in the data from Sweden than from Finland. The data are in Sweden Swedish and Finland Swedish with English translations.

Inom forskningsprogrammet Interaktion och variation i pluricentriska språk (IVIP) utforskas kommunikativa mönster i sverigesvenska och finlandssvenska i tre typer av institutionella samtal: servicesamtal, lärandesamtal och vårdsamtal (se t.ex. Norrby m.fl. 2014; Wide 2016). I denna artikel fokuserar vi på servicesamtalen, i vilka deltagarna har bestämda roller (kund–personal) och i regel inte känner varandra från tidigare. Servicesamtalen är starkt rutinartade och inriktade på ärendet, dvs. köp av biljetter, och ärendepresentationen är sålunda en central social praktik i samtalen som är anpassad till situationen och identifierbar för deltagarna. Syftet med artikeln är att redogöra för de vanligaste presentationsformerna i servicesamtalen och jämföra distributionen av dem mellan varieteterna och språken.

Till följd av den ökade arbetskraftsinvandringen under 1960- och 70-talen som under 1980-talet följdes av flyktinginvandring har antalet moskéer i Skandinavien ökat. En del av dem har arkitektoniska särdrag som ofta förknippas med islam och är väl synliga i stadsrummet, medan andra moskéer bedriver sin verksamhet i lokaler som ursprungligen byggts för andra ändamål. I dessa fall blir skyltning och inte minst namnen centrala för den som vill identifiera moskén. Trots att moskéer blir ett allt vanligare inslag i svenska städer är moskénamn i nordisk kontext inte speciellt undersökta. I en delstudie inom projektet Språkets roll i segregations- och gentrifieringsprocesser: Språkliga landskap i Göteborg undersöks hur moskéer positionerar sig i det språkliga landskapet i en diasporisk kontext, bl.a. genom namn- och språkval.

Sjöfart och fiske har i alla tider präglat kustområdena, och detta återspeglas i många av de namn vi i dag ser omkring oss, till exempel längs den bohuslänska kusten.

This article examines how names and language choices areused to position mosques vis-à-vis other mosques and in relation tothe majority population. Using Anthias’ positioning theory, Giraut andHoussay-Holzschuch’s theoretical framework for naming and namingprocesses, and the concept of spatial scaling, we analyze the names andlanguage choices of three mosques in Gothenburg: Islamic Sunni Centre, also known as Bellevue Mosque, Gothenburg Mosque and AngeredMosque. The analysis shows that the mosques use a wide range of naming technologies, reflecting different ways of positioning themselves inGothenburg’s mosque landscape. In this positioning, references fromthe country of origin, the choice of religious orientation and the use ofArabic as a religious language become tools both for the mosque and forthe individuals who visit it.

Denna artikel behandlar finskans och somaliskans roll i den göteborgska språkhierarkin. Analysen bygger främst på intervjuer med talare av de två språken, kompletterat med statistik och en fotodokumentation av språkens synlighet i fyra Göteborgsområden. Finskan var länge det största minoritetsspråket i Göteborg, men det har liten synlighet och hade länge relativt låg status. Somaliskan som är ett nyare minoritetsspråk i Göteborg tillskrivs låg social status men präglas av en större medial och visuell synlighet. Idag har finskan högre mobilitet i Göteborg än för tjugo år sedan, medan somaliskan präglas av lägre lokal mobilitet, även om språket är betydligt mer spritt globalt. Vi menar att skillnaderna mellan de två språkens status och synlighet i Göteborg med fördel kan förklaras genom en intersektionell analys som tar hänsyn till platsens flerskiktade historia och de historiska och nutida talares kroppar som bebor denna plats.

This paper examines the relationship between language, (in)visibility, and (im)mobility in racialized spaces, focusing on Finnish, Somali, and Arabic speakers in Sweden. Using a theoretical framework based on hegemonic whiteness and intersectionality, the study explores how multilingual practices and subjectivities intersect with race, religion, gender, and class to shape social visibility and mobility. The research draws on linguistic ethnographic data, including interviews, linguistic landscape documentation, and an analysis of the media discourse. The study finds that while Finnish speakers have become invisible due to assimilation policies, Somali and Arabic speakers are hypervisible in Swedish public spaces and discourse, although Arabic speakers are sometimes, and in relation to other migrants, nearing Swedish whiteness. However, all three languages and their speakers are constrained by a white normativity that reproduces inequality. The paper challenges simplistic notions of mobility/immobility and visibility/invisibility in the context of a changing racial order in Sweden, where whiteness serves as a binary sorting mechanism that perpetuates inequality. Overall, this research sheds light on the complex entanglement of language, visibility, and mobility in white spaces and contributes to a more nuanced understanding of the intersectional dynamics of race and language.