Huvudfrågan för undersökningen är hur tillgängliga svenska offentliga institutioner är i sociala medier ur ett minoritetsspråksperspektiv.
Undersökningen visar att nationella minoritetsspråk och invandrarspråk sällan förekommer i svenska offentliga institutioners kommunikation i sociala medier. Även bland förvaltningskommunerna och centrala myndigheter förekommer andra språk än svenska mycket sparsamt. Svenskan är det självklara, och enda, språket när myndigheterna blir sociala på nätet.
Denna rapport innehåller en sammanställning av de senaste decenniernas forskning om attityder till sådant som av många människor uppfattas som spår av andra språk i svenskan. Det kan vara lånord, kodväxling eller olika former av brytning eller förortsklang. Rapporten ger en översikt över studier som har gjorts på dessa områden, beskriver de övergripande attitydmönstren och pekar ut några av de forskningsluckor som finns.
I rapporten diskuteras bland annat engelskans särställning somhögprestigespråk nummer ett, olika brytningars olika status samt skolans och flerspråkiga elevers syn på kodväxling och förortsslang.
Resultaten tolkas mot bakgrund av spridda språkideologiska föreställningar och visar att enspråkighetsnormen fortsatt är mycket stark i det svenska samhället. Alla dessa attitydmönster har betydelse såväl för enskilda människors liv som för svensk språkvård.
Vilka språk som syns i det offentliga rummet är betydelsefullt för samhället, både ur ett kommunikativt perspektiv och som en signal om vilka språk som uppfattas som betydelsefulla.
Språklagen uttrycker att offentlig verksamhet har ett ansvar för enskildas tillgång till språk: svenska, nationella minoritetsspråk, det svenska teckenspråket och andra modersmål. Av tradition har svensk språkvård främst fokuserat på nyttoperspektivet, det vill säga effektiviteten i myndigheters kommunikation, men Svenskan är den fasta inredningen har istället fokus på symboliska aspekter av språkanvändning i offentliga miljöer.
Rapporten ger en inblick i hur flerspråkigheten synliggörs i offentlig miljö i Sverige. Språkrådet har kartlagt vilka språk som syns på skyltar och anslag, på 14 vårdcentraler och 14 bibliotek, i 11 svenska orter. Undersökningen är ett led i Institutet för språk och folkminnens uppdrag att följa upp språklagen, och att regelbundet undersöka användningen av svenska och andra språk i Sverige.
The study compares the uses of the native-speaker concept as a legitimizing resource in language-standard ideologies and normative discourse in five languages of European origin. Much research and international discussion has focused on the native speaker of English, a symbolically international language. We aim to show how the native-speaker concept may function differently in national-standard ideologies. The study entails a concise comparison of five European standardization ideologies, a closer look at three such ideologies, and a case study of the native speakers’ function in the normative discourse on a syntactic construction of a national language, namely Swedish. Much language planning and standardizing relies on academic linguistics for legitimacy, and native speakers’ judgments are an irrefutable data source in theoretical linguistics. However, the concept of the native speaker as a judge of linguistic material is recontextualized in normative discourse. Drawing on analyses of national-standard ideologies and standardizing discourse, results indicate that the native speaker may have different repercussions depending on the heterogeneity of the speech community and the standard ideology. We argue that the native speaker may function as a border marker of the standard language, but in national languages also of what is considered intralingual variation, and thus in symbolic terms the nation.
Ämnet för den här studien är språkliga erfarenheter av interskandinavisk kommunikation. Med hjälp av språkporträtt som metod kartläggs, mer specifikt, språkliga erfarenheter hos två individer som flyttat från Danmark till Sverige i vuxen ålder och i dag talar på ett sätt som i allmänhet uppfattas som svenska. Det som fokuseras i den här studien är emellertid inte individernas inlärning av det svenska språket, utan deras erfarenheter av slitningar mellan olika sätt att värdera interaktion i de två länderna. Flera av individernas narrerade erfarenheter illustrerar hur yttranden som i Danmark kan uppfattas som kvicka och fyndiga uppfattas som vulgära och aggressiva i Sverige. Individernas erfarenheter och de sociolingvistiska implikationerna av dem analyseras med begrepp och perspektiv från Pierre Bourdieu – särskilt används här begreppen språkligt habitusoch språkmarknad – tillsammans med Brigitta Buschs begrepp språklig erfarenhet. Studien synliggör att även om danskan och svenskan är närbesläktade språk finns betydande skillnader i den pragmatiska logik som råder på de två ländernas språkmarknader, och att dessa skillnader genererar avsevärda effekter för de rörliga individernas språkliga erfarenheter.
Med de nya möjligheter den digitala tekniken och språkteknologin ger, kaninformation och medier göras tillgängliga för fler. Ett aktuellt exempel är utvecklingenav teknik för direkttextad tv baserad på talteknologi som gör attBBC sedan en tid tillbaka textar alla sina program. Men teknikutvecklingenkräver kostsamma språkresurser; för ett direkttextningssystem krävs t.ex. storamängder systematiskt inspelat och transkriberat tal. Och eftersom det kommersiellaintresset för att ta fram sådana resurser för svenska och andra nordiskaspråk inte är tillräckligt stort, riskerar vi i de nordiska länderna i värsta fallatt bli utan sådan teknik. Därför har Språkrådet i samarbete med Sveriges television(SVT) tagit fram ett förslag på hur en nationell språkinfrastruktur somstimulerar utvecklingen av direkttextning på tv och andra tillgängliga tjänsterkan utvecklas.
Vad kan språkteknologin bidra med för att göra myndigheterna i de nordiska länderna tillgängliga för alla? I rapporten diskuteras frågan i form av artiklar baserade på de presentationer som hölls vid ett nordiskt seminarium i Linköping hösten 2010.
Med språkteknologiska hjälpmedel som automatisk textuppläsning och översättning finns möjligheter att förbättra tillgängligheten till information och service för alla, inte minst för personer med läs- och skrivsvårigheter, nationella minoriteter och personer med annat modersmål än majoritetsspråket m.fl. I ett demokratiskt perspektiv är det en angelägen uppgift att se till att sådan teknik utvecklas.
"Vi ser resultatet av det arbete som gjorts i detta projekt som grundläggande för Språkrådet i arbetet med att utveckla metoder för att kontinuerligt kunna följa upp och utvärdera den flerspråkiga tillgängligheten på myndigheters webbplatser. Projektet visar att ett sådant utvärderingsarbete kan utgå från en kombination av webbplatsobservation och enkätundersökning som sedan komplettas med resultatet från andra studier som utförs i samarbete med minoritetsspråksrepresentanter och andra grupper."
Festskrift till Lars-Gunnar Andersson med anledning av hans 65-årsdag. Boken innehåller 20 artiklar om språk av följande författare: Karin Aijmer, Sture Allén, Gunnar Bergh & Sölve Ohlander, Elisabet Engdahl, Catharina Grünbaum, Olle Josephson, Fred Karlsson, Lars Lindvall & Mårten Ramnäs, Per Linell & Kerstin Norén, Magnus Ljung, Sven-Göran Malmgren, Bengt Nordberg, Christer Platzack, Bo Ralph, Lena Rogström, Eva Sundgren, Ulf Teleman, Mats Thelander & Björn Melander, Peter Trudgill samt Jan-Ola Östman.
This paper presents a study of pronouns used in Sweden-Swedish and Finland-Swedish supervision meetings. In both countries, supervisors use similar sets of pronouns when commenting on an academic essay written by a student. Often, the supervisor addresses the student directly, e.g. but you could write x, or uses an indefinite pronoun, e.g. perhaps one could simply write x. Sometimes, the supervisor makes suggestions while referring to herself as a writer, e.g. I would write x. The supervisor may also use an inclusive we-authorship, e.g. well we cannot write x. This use of we is predominantly found in the Sweden-Swedish data. In relation to politeness strategies, our analysis indicates that pronouns appear in a more direct and clear-cut way (cf. respect strategies) in Finland-Swedish, and with a stronger focus on creating common ground and fostering group membership (cf. solidarity strategies) in Sweden-Swedish. Throughout, we point to differences and similarities between the dominant and the non-dominant variety of Swedish.
Svensklärare är den grupp språkvårdare som kanske har störst konkret inflytande på sin målgrupp. För att undersöka deras attityder till språkriktighet genomförde Catharina Grünbaum 1976 för dåvarande Språknämndens räkning en enkät undersökning som ställdes till svensklärare vid 1 600 högstadie- och gymnasieskolor. Syftet var att kartlägga svensklärarnas attityder till olika språkdrag och språkriktighetsproblem. Resultatet av enkäterna sammanställdes i två rapporter och gav en bild av svensklärarnas syn på svenska språket och elevernas språk vid den här tiden (Grünbaum 1976 och 1982). Sedan dess har Språknämnden och sedermera Språkrådet inte genomfört någon liknande undersökning, men delar eller varianter av Grünbaums studie har upprepats i studentuppsatser (Rickelvik 2011, Nyström 1979). Det finns också vissa liknande synkrona undersökningar: Catrin Norrby och Gisela Håkansson har gjort attitydundersökningar med såväl lärare som elever vid svenska skolor i Sverige och utlandet (Norrby & Håkansson 2011). I den här artikeln presenterar vi en undersökning där vi upprepar Grünbaums undersökning från 1976 och diskuterar förändringar i attityder kring klassiska språkriktighetsfrågor som valet mellan de och dem, större än jag/mig och var/vart, men också mindre typiska frågor som elevernas ordförråd. Resultaten tyder på att det har skett vissa förändringar i lärarnas attityder – framför allt kan man se en större uttalad tolerans till variation och större medvetenhet om kontextuella förhållanden som texttyp och genre.
The plain language work in Sweden is fundamentally a political language planning project. Plain language is well established nowadays, with an elaborate practice and traditions dating back to the 1950s. However, it still seems difficult to really pin down what plain language is. What is plain language at the policy level, and what does it become once it is put into practice? Words used when arguing for plain language include democracy, efficiency and the safeguarding of legal rights. But what happens when such a language policy project is to be implemented? When it becomes necessary to take into account local resources, aims and motives? Plain language is implemented in different ways and at several different levels. In my presentation I focus on plain language policy documents as well as the practical implementation: plain language education, and the plain language texts of commercial language advisory companies.
In this article, I explore how feminist fanzines from the third wave of feminism in the 1990s contribute in constructing feminist subject positions. The aim of this study is to analyze how feminist criticism is being constructed in an empirical material that has positioned itself as critical. Drawing on the concept of metalinguistics (Verscheuren 2004), I show how feminist criticism is constructed through the use of mainly three metalinguistic features: intertextual links, self-referentials, and metalinguistic descriptions. The results show that a large number of metalinguistic features are being used in order to criticize other media, and to position writers as feminist subjects. For example, intertextual links in form of quotes serve as a way of creating dialogue with others and negotiating the meaning of linguistic expressions.
The present study investigates the interplay between language, material and embodied resources in one specific type of service encounters: interactions at theatre box offices. The data consist of video recorded interactions in Swedish at three box offices, two in Sweden and one in Finland. Cases representative of the interactions are selected for a multimodal micro-analysis of the customer--seller interactions involving artefacts from the institutional and personal domain. The study specifically aims at advancing our understanding of the role of artefacts for structuring and facilitating communicative events in (institutional) interaction. In this way, it contributes to the growing research interest in the interactional importance of the material world. Our results show that mutual interactional focus is reached through mutual gaze in strategic moments, such as formulation of the reason for the visit. Artefacts are central in enhancing intersubjectivity and mutual focus in that they effectively invite the participants for negotiation, for example, about a seating plan which can be made visually accessible in different ways. Verbal language can be sparse and deictic in these moments while gaze and pointing to an artefact does more specific referential work. Artefacts are also a resource for signalling interactional inaccessibility, the seller orienting to the computer in order to progress a request and the customer orienting to a personal belonging (like a bag) to mirror and accept such a temporary non-accessibility. We also observe that speech can be paced to match the deployment of an artefact so that a focal verbal item is produced without competing, simultaneous physical activity.
This chapter investigates the use of imperative-formatted directives in Swedish medical consultations. The specific focus of the chapter is the division of labor between straight, non-modulated imperative turns and imperative turns which are modulated with a discourse particle or some other verbal mitigating device. The results show that non-modulated imperative turns are embedded in diagnostic work, nominating subsequent actions in a series. Orientations to projected trajectories of action and the other participant’s expectations are clearly present when modulated imperative turns are produced; they are also frequent in the opening and closing routines of the consultations. Thus, there is a link between routinized and projectable actions and the use of imperatives with a pragmatic modulating element.
Swedish is a pluricentric language in the sense that it has official status in more than one nation. Swedish is the main language of Sweden but spoken by a minority of 5.4% in Finland. Because of national differentiation, the varieties of Swedish differ from each other in certain respects. Variation in pronunciation, lexis and syntax are well documented. However, differences in pragmatic aspects of language use, such as expressions of politeness, intimacy and formality, have not been researched systematically to date. This paper has its background in a project which aims to fill this research gap. It presents the general societal background for Swedish in Finland and some of its characteristic differences from the Swedish standard. In addition, two studies which explore the pragmatic differences are presented: a study of speaker attitudes to forms of address and a conversation analytic study of expressions of criticism in teacher-student encounters.
This study examines positive low- and high-grade assessments in service encounters between customers and salespersons conducted in Swedish and recorded in Sweden and Finland. The assessments occur in a regular sequential pattern as third-turn moves that complete request-delivery sequences, longer coherent requesting sections, or request sequences in a pre-closing context. The positive valence of the assessments coheres with the satisfactory outcome of task completion, but their function is primarily pragmatic, used for segmenting the flow of task-oriented institutional interaction. The assessments stand as lexical TCUs, and their delivery is characterized by downgraded prosody and the speaker's embodied shift away from the other. The analysis reveals distributional differences in the interactional practice: Customers produce task-completing assessments more often than the salespersons, and high-grade assessments are more frequent in the data from Sweden than from Finland. The data are in Sweden Swedish and Finland Swedish with English translations.
Inom forskningsprogrammet Interaktion och variation i pluricentriska språk (IVIP) utforskas kommunikativa mönster i sverigesvenska och finlandssvenska i tre typer av institutionella samtal: servicesamtal, lärandesamtal och vårdsamtal (se t.ex. Norrby m.fl. 2014; Wide 2016). I denna artikel fokuserar vi på servicesamtalen, i vilka deltagarna har bestämda roller (kund–personal) och i regel inte känner varandra från tidigare. Servicesamtalen är starkt rutinartade och inriktade på ärendet, dvs. köp av biljetter, och ärendepresentationen är sålunda en central social praktik i samtalen som är anpassad till situationen och identifierbar för deltagarna. Syftet med artikeln är att redogöra för de vanligaste presentationsformerna i servicesamtalen och jämföra distributionen av dem mellan varieteterna och språken.
Denna artikel behandlar finskans och somaliskans roll i den göteborgska språkhierarkin. Analysen bygger främst på intervjuer med talare av de två språken, kompletterat med statistik och en fotodokumentation av språkens synlighet i fyra Göteborgsområden. Finskan var länge det största minoritetsspråket i Göteborg, men det har liten synlighet och hade länge relativt låg status. Somaliskan som är ett nyare minoritetsspråk i Göteborg tillskrivs låg social status men präglas av en större medial och visuell synlighet. Idag har finskan högre mobilitet i Göteborg än för tjugo år sedan, medan somaliskan präglas av lägre lokal mobilitet, även om språket är betydligt mer spritt globalt. Vi menar att skillnaderna mellan de två språkens status och synlighet i Göteborg med fördel kan förklaras genom en intersektionell analys som tar hänsyn till platsens flerskiktade historia och de historiska och nutida talares kroppar som bebor denna plats.
The Swedish ethnologist Dag Trotzig (1914–44) spent almost two years of his short life in Latvia. On the recommendation of Sigurd Erixon, he arrived in Riga in 1938, soon after gaining his bachelor’s degree at Stockholm University, to take over the teaching of ethnography at the University of Latvia. This charismatic young researcher was able to do a good deal in this short period. His primary accomplishment was to significantly change the content and proportions of ethnology subjects taught at the university. He was also interested in the study of local culture and the popularisation of ethnology in Latvia, and he quickly became a familiar figure in the Latvian media. Finally, Trotzig was the main driver behind a Latvian cultural atlas project, which was begun in 1939. Through this young Swedish ethnologist, Latvia imported scholarly practices that had developed in another country. The present article discusses Trotzig’s achievements in Latvia: his popularisation of the concept of ethnology, his activities at the University of Latvia, and his role in the creation of the Latvian cultural atlas. It also tells the story of research developments in the interwar period: active international relations, transnational projects launched during this time, and the efforts of academics working in ethnology and folkloristics to define their fields of study.
This paper presents ongoing work with automatic transcription of handwritten, phonetically precise dialect texts from the south-west of Sweden (collected in the 1890s). Using a SAMPA-based transcription key (where SAMPA stands for Speech Assessment Methods Alphabet), I have enabled the training of an HTR engine (where HTR stands for Handwritten text recognition), by feeding it manual transcriptions, to automatically transcribe two separate (but similar) phonetic hands. The phonetically detailed output reveals structural properties of the dialect that are hard (at best) or impossible (at worst) to retrieve from other sources. In this paper, I show how my research on enclitic pronouns in North Germanic has benefitted from the possibility to search for prosodic dependencies that the digital versions of the dialect texts provide.
It is sometimes taken for granted that heads as well as phrases may form coordinate conjuncts. Still, what looks like a head may be a phrase with only the head visible. This loophole is shut, however, when we turn to Old Swedish stylistic fronting. In certain contexts, only single-word expressions are fronted, which leads to the conclusion that head fronting is indeed going on. When these heads originate in a coordinate structure, they must constitute the entire first conjunct, and cannot be part of an elliptic phrasal conjunct; otherwise, the ellipsis is not properly licensed.
This article addresses the varying verb phrase internal order between verbs (V) and objects (O) in the Germanic languages. More specifically, it argues (with Haider 2014) that originally, all Germanic languages had a verb phrase (VP) with a variable V position but today, only Yiddish has preserved this system. Consequently, the fixed V position (generating either VO or OV order) in the other Germanic languages is treated as a secondary development. It seems that verb-second (V2) clauses, crucially involving V movement out of the VP, have been an important part of this transition. It is likely that the reason Yiddish has managed to retain the variable V position is that it has been surrounded by Slavonic majority languages from the Middle Ages onwards, unlike the other Germanic languages. The variable V position within the VP is a typical trait of Slavonic languages. The archaic VP syntax of Yiddish can thus be seen as a product of long-lasting language contact.