Bloggtext i Dialektbloggen

I traditionella svenska dialekter påträffas vid sidan av mask, substantiven mack och mark, varav formen mark kommit att få störst utbredning. Den används från Skåne och Blekinge i söder, genom i stort sett hela Götaland, samt i Värmland, och i hela Norrland, från och med Härjedalen och Hälsingland upp till Norrbotten. Formen mack finner vi i ett sammanhängande område omfattande Öland, Gotland, Uppland, Västmanland, Dalarna och Gästrikland, samt anslutande delar av södra Hälsingland. Mack betecknar småkryp i största allmänhet på Gotland, i Uppland och Dalarna. Mer specifikt kan mack användas för allehanda flygande insekter, som till exempel mygg, knott, broms, harkrankar, mal och så vidare, inklusive även flugor och skalbaggar. Denna användning är belagd från Gotland, Uppland, Västmanland och Dalarna. Mark är den form som nästan ”alla” i Sverige har använt i vardagligt tal. Vanligen betecknar den larver, fluglarver och fjärilslarver och så vidare, samt maskar, inklusive inälvsmask, av olika slag. Denna användning finns belagd i traditionell dialekt från Skåne upp till Norrbotten. Om standardsvenska hade varit en spegling av gemene mans talspråk i hela Sverige så hade mark representerat det standardsvenska ordförrådet istället för mask.