Bloggtext i Dialektbloggen

I traditionella dialekter har djurarterna åkersork, vattensork och mullvad flera olika benämningar. En vanlig benämning för ’sork’, det vill säga vanligen antingen Microtus agrestis eller Arvicola amphibius är dialektordet vand eller vande. Benämningen vand (med uttalsvarianter som vann, wann, gvann, va:n, wå:n och så vidare) är belagd från Småland, Västergötland, Östergötland, Dalarna, Ångermanland, Västerbotten, Lappland och Norrbotten. Vande finns belagt från Halland och Västergötland. Mullvad med varianter är  egentligen ett ord för ’sork’. Denna betydelse och användning av ordet är belagd från Öland, Småland, Västergötland, Dalsland och Östergötland samt från hela Svealand och större delen av Norrland, med undantag för Västerbotten och Norrbotten där ordet inte finns belagt. Det är bara i södra delen av Sverige som djurarten Talpa europeae lever. Således är det enbart i Blekinge, Småland, Västergötland och Östergötland samt i Sörmland där benämningen mullvad faktiskt åsyftar ’mullvad’ i traditionell dialekt.