Sverige är ett flerspråkigt land – det talas ungefär 200 språk här. Människor med många olika modersmål lär sig alltså svenska utifrån en mängd olika språkliga bakgrunder. De allra flesta som lär sig ett språk i vuxen ålder får en form av språklig variation som vi kallar brytning. I rapporten Migrationsrelaterad språklig variation redovisas resultatet från en undersökning om hur människor i Sverige i dag ser på brytning i olika sammanhang. Är det mer acceptabelt att till exempel en snickare talar svenska med brytning än att en statsminister gör det? Hur är det med svensklärare, som ska lära ut själva språket? Och hur ser man på den sortens svenska som kan höras hos talare som är födda i Sverige och som har växt upp i mångspråkiga förorter? Kan den inkluderas i den inomspråkliga variationen, som en dialektal form av svenska? Resultaten i den här undersökningen visar att Sveriges befolkning över lag har en hög acceptans för brytning. Acceptansen skiljer sig dock något åt mellan olika grupper: yngre och äldre, kvinnor och män, högutbildade och lågutbildade, liksom vilket parti man sympatiserar med och om man bor i ett förvaltningsområde för de nationella minoritetsspråken. Kanske kan dessa skillnader ge ledtrådar till vad som påverkar attityder till brytning.