I äldre tid fanns det inte något gemensamt allmänspråkligt ord för ’grädde’ i Sverige. Varje region har haft sina egna ord för olika typer av mjölkprodukter, där ’grädde’ har varit en av många mjölkprodukter som har hanterats, tillverkats och traderats. Dialektordet flöte, av fornsvenska flötir eller flöter,  är det närmaste vi kommer ett relativt allmänspråkligt ord för ’grädde’, inte enbart i Sverige, utan i Norden.  I norra Sverige, från Norrbotten ända ner till  Södermanland har man här använt ett annat ord för företeelsen, nämligen fil (neutrum). Grundbetydelsen hos ordet fil är alltså ’grädde’. I Västerbotten, och anslutande delar av Ångermanland  och Norrbotten, har man i traditionell dialekt använt ordet råmme för ’grädde’.  I Småland och i anslutande delar av Halland, Västergötland och sydvästra Östergötland har man använt det särdialektala ordet samke. I Dala-Bergslagen (södra Dalarna), Närke, Södermanland, Östergötland och Blekinge, samt anslutande delar av Uppland ), är ordet grädde det genuina ordet för företeelsen ’grädde’ i traditionell dialekt. Grundbetydelsen för ordet grädde är ’hinna’. Det är seden att dricka kaffe med tillhörande kaffegrädde, som är anledningen till att det ursprungligen särdialektala ordet grädde fick spridning i Sverige.