Att waila i en sång är nog ett ord som många av oss känner igen som ett lånord från engelskan. I realiteten är waila ett gammalt inhemskt ord, som vi har fått tillbaka – om än med ny stavning. I svenska dialekter finns verbet väla som betyder ’gråta högljutt; skrika med öppen mun’; ett verb som kanske framför allt förknippas med småbarns gråt och (själv)ömkan. Verbet betecknar även det läte som får och getter utstöter när de bräker för full hals. Väla är att uttrycka sitt ve. Verbet är nämligen bildat till substantivet och interjektionen ve.