Karl Tirén (1869-1955) collected yoiks amon saamis (lapps) in Sweden in the years 1909-1916 and published a great deal of his material in 1942: Die lappische Volksmusik. To his profession Tirén was a stationmaster, working in several places in the north of Sweden. Tirén is regarded as a pioneer in his field. No one had systematically collected yoiks before him, although collecting Swedish folk music were made by several persons at the same time.

The main part of the book contains a description of Tiréns expeditions. He made actually two kinds of field trips. In the winters he visited markets held in parish centers. As many saamis were gathered at these events, Tirén could easily meet yoikers and record parts of their repertories. He could also announce his forthcoming summer-trips in the mountain-areas. In these expeditions he met reindeer-breeding saamis and their family-members. His trips had a vast extension: from Lyngenfjord in northern Norway to Härjedalen in the south.

In the beginning Karl Tirén only used pen and notebook for documenting the yoiks. From 1913 and onwards he brought a phonograph and phonograph-cylinders - and then became a Swedish pioneer also in using recording-facilities for documentary purposes.

Tiréns archive, which contains his notebooks, diaries, letters, photographs, etc, is kept at the Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet in Umeå (DAUM). His phonograph-recordings are to be found at the Music Museum in Stockholm.

Stationsinspektoren Karl Tirén (1869–1955) reste under åren 1909–1916 igenom nästan hela svenska Sameland på jakt efter jojkkunniga personer. På vintrarna besökte han marknadsplatser i övre Norrlands inland, där många samer var samlade. Sommartid genomförde han omfattande expeditioner i fjällvärlden.

Till en början tecknade han upp jojkningar med hjälp av penna och notpapper. Från 1913 använde han en fonograf och blev därigenom en svensk pionjär för klingande dokumentation av musik.

Resultatet av Tiréns insamlingsarbete blev mycket omfattade - flera hundra uppteckningar och inspelningar från ett område som sträcker från Lyngenfjord i Nordnorge till Härjedalen i söder.

Boken beskriver Tiréns insamlingsfärder, hans många möten med jojkare och hans stora hängivenhet för jojktraditionen. Den innehåller också en värdering av hans insats och material.