I Svenska migrationsberättelser diskuterar etnologen Charlotte Hyltén-Cavallius berättelserna utifrån att de är just migrationsberättelser – berättelser om migrationer och vilka konsekvenser de fått för de som berättat. Författaren visar, genom att lägga berättelserna sida vid sida, vilka strategier de berättande använder för att forma sina nya liv i Göteborg. Hyltén-Cavallius tydliggör hur de olika teman som återkommer i berättelserna skildras; hur bokens röster talar om själva migrationen, den fysiska förflyttningen, om hur basala behov såsom maten är viktiga för att känna sig hemma på en ny plats och vilka strategier de olika berättarna använt för att tillgodose det.
I artikeln lyfts upplevelsen att vara muslim i en kontext där självbilden är att Sverige är ett sekulärt land och hur lätt det är att via religionen skapa ett ”vi” och ett ”dom”. Genom attribut som slöjan blir den muslimska kvinnan närmast översynlig i det svenska offentliga rummet och bokens röster vittnar om att det i vissa avseenden blivit lättare men i andra avseenden svårare att vara muslim i Sverige idag jämfört med för 30 år sedan. Sättet att betrakta islam blir tätt förbundet med den segregerade staden och även personer som inte identifierar sig som muslimer påverkas av dessa stämningar.
Genom artikeln får läsaren en inblick i svensk invandringspolitik och hur de bakomliggande ideologiska strömningarna skiftat över tid. Sverige har gått från att ha en assimilatorisk hållning till en mer tolerant sådan för att därefter pendla tillbaka till en mer kravfylld politik, något som påverkar människors möjligheter att forma sitt nya liv.