Söka är ett gammalt verb, vars grundbetydelse är ’uppsöka; leta rätt på; rannsaka’. Med tiden har verbet kommit att utveckla många betydelser och betydelsenyanser i svenska språket.

Söka har bland annat kommit att få innebörden ’påverka någon eller något negativt; få att må dåligt; plåga; besvära; ge en obehaglig förnimmelse i kroppen; förorsaka matthet, illamående, yrsel’.  Idag lever denna betydelsenyans av söka kvar i traditionell dialekt  i Skåne, ⁠Småland, Halland, ⁠⁠Västergötland, ⁠Östergötland, ⁠Värmland⁠, ⁠Uppland,⁠ ⁠Medelpad,⁠ ⁠Jämtland⁠, ⁠Ångermanland och⁠ ⁠Norrbotten. 

I södra Dalarna kan ordet galen användas om någon som duktig, skicklig eller bra på något. Betydelsen ’duktig’ har troligtvis utvecklats från att ordet galen i dialekt används i den förstärkande användningen 'omåttlig; utan hejd', och då ofta som adverb med betydelsen 'mycket, väldigt'. Denna förstärkande användning är vanlig i södra Dalarna (Dala-Bergslagen), Västmanland och Gästrikland, men påträffas även i anslutande delar av Västergötland.

I traditionella svenska dialekter påträffas vid sidan av mask, substantiven mack och mark, varav formen mark kommit att få störst utbredning. Den används från Skåne och Blekinge i söder, genom i stort sett hela Götaland, samt i Värmland, och i hela Norrland, från och med Härjedalen och Hälsingland upp till Norrbotten. Formen mack finner vi i ett sammanhängande område omfattande Öland, Gotland, Uppland, Västmanland, Dalarna och Gästrikland, samt anslutande delar av södra Hälsingland. Mack betecknar småkryp i största allmänhet på Gotland, i Uppland och Dalarna. Mer specifikt kan mack användas för allehanda flygande insekter, som till exempel mygg, knott, broms, harkrankar, mal och så vidare, inklusive även flugor och skalbaggar. Denna användning är belagd från Gotland, Uppland, Västmanland och Dalarna. Mark är den form som nästan ”alla” i Sverige har använt i vardagligt tal. Vanligen betecknar den larver, fluglarver och fjärilslarver och så vidare, samt maskar, inklusive inälvsmask, av olika slag. Denna användning finns belagd i traditionell dialekt från Skåne upp till Norrbotten. Om standardsvenska hade varit en spegling av gemene mans talspråk i hela Sverige så hade mark representerat det standardsvenska ordförrådet istället för mask.

I traditionella dialekter har djurarterna åkersork, vattensork och mullvad flera olika benämningar. En vanlig benämning för ’sork’, det vill säga vanligen antingen Microtus agrestis eller Arvicola amphibius är dialektordet vand eller vande. Benämningen vand (med uttalsvarianter som vann, wann, gvann, va:n, wå:n och så vidare) är belagd från Småland, Västergötland, Östergötland, Dalarna, Ångermanland, Västerbotten, Lappland och Norrbotten. Vande finns belagt från Halland och Västergötland. Mullvad med varianter är  egentligen ett ord för ’sork’. Denna betydelse och användning av ordet är belagd från Öland, Småland, Västergötland, Dalsland och Östergötland samt från hela Svealand och större delen av Norrland, med undantag för Västerbotten och Norrbotten där ordet inte finns belagt. Det är bara i södra delen av Sverige som djurarten Talpa europeae lever. Således är det enbart i Blekinge, Småland, Västergötland och Östergötland samt i Sörmland där benämningen mullvad faktiskt åsyftar ’mullvad’ i traditionell dialekt.

En klar vinterkväll kan man tydligt se tre stjärnor avteckna sig på rad på himlen. I skolan har vi fått lära oss att dessa stjärnor utgör Orions bälte och är en del av stjärnbilden Orion. Är det verkligen så?

Föreställningen om att ugglan förebådar död var i äldre tid vida spridd, men folkminnessamlingarna berättar mer om de gåtfulla och nattaktiva ugglorna. Bland annat om dess skyddande funktion och hur dess beteende kunde avslöja väderleken. I det här inlägget diskuterar Isofs forskningsarkivarier, Marlene Hugoson, Annika Karlholm och Tommy Kuusela, ugglan i den folkliga föreställningsvärlden.

Abstract: The cultural and linguistic heritage of the Ox

In modern Standard Swedish, the words oxe ‘ox’, tjur ‘bull’ and stut ‘steer’ designatethe male bovine (Bos Taurus). It is easy to believe that these words have been commonlyused in the Swedish language, but this is not the case. In fact the words tjur andstut have only been used in the south of Sweden. Indeed until the beginning of the20th century these terms were proper dialect words. This is due to the fact that thebovine male only has been commonly used as draught animal in the south of Sweden.In the north of Sweden oxe designate a non-castrated male bovine, i.e. a bull, whilstin the south oxe signifies a castrated male, i.e. an ox. Alongside oxe, the words tjur andstut have been used to distinguish the different types of male bovine. In addition theSwedish dialect word böl designates a castrated adult male bovine used as a draughtanimal, but one which previously was a bull. This article presents a sample of Swedishdialect words for the male bovine. Moreover, different types of commands havebeen used to drive the ox forward in the south of Sweden, where each region has itsown tradition of specific commands. This article presents a few of these commands.